extrafadaes

Nu när det är officiellt att jsm går så dåligt som jag aldrig kunnat ana, kan jag äntligen avslöja hur evinnerligt mycket jag längtar tills detta är över. fast det är klart, först ska man på lördag plåga sig genom den tyngsta skiathlon banan ever. det känns kul, speciellt nu när jag har så mycket självförtroende från mina framgångar. tänker promenera de första 5 km så att jag kan försäkra mig att orka skate delen. det enda problemet är att jag är rankad som en a-åkare o får stå längst fram, då är det kanske lite svårt att kunna åka lugnt. men får väl låta alla åka om till en början innan jag kommer med mitt ryck på slutet ;P

det är så kul att tävla när allt känns bra, då hade jag kanske möjligen sett fram emot lördagens skiathlon istället för att sitta o beundra min fantastiskt dåliga form.

i detta nu är jag nybastad och nyduschad och fick höra en glad nyhet! Anja har gått till final i dagens sprint! Jag är så glad för hennes skull, för hon har varit så nära en a-final flera gånger men alltid missat, och nu passar det ju bra att äntligen komma till a-final på ett junior sm :) :) vem vet vad som kan hända i finalen... kanske blir världens skräll av ayogirl?

Jennie har också åkt skit bra och var överlägsen tvåa i prologen, och även hon i final. nu hoppas jag på en ädel medalj!!

Jossan har åkt övertygande och jag vet faktiskt inte om hon kom till a eller b-final? hursomhelst bra =)

  Anja    Jennie   Jossan


När jsm går i norrbotten vill man självklart att vi från norr ska ha framgångar, media är också på plats, så då är det ju trist om ingen får medalj. hoppas därför någon från ovan lyckas bra snart! finalen går typ alldeles snart



Själv kunde jag tyvärr inte försvara förra årets brons, utan åkte ut i kvartsfinalen för första gången på 2,5 år. kom 17e i prologen och eftersom jag blev femma i kvarten så slutar jag nog kring 25e plats....
Har aldrig åkt så här dåligt förutom min första juniorsprint där gubbarna gav mig fel stavar, nämligen charlotte kallas, och dom var något kortare... såg ut som världens joke när jag stakade med mini-stavar. snacka om att skämma ut sig :P idag gick inget snett men ändå slutade allt så här.
sedan har jag otroligt nog följt mitt träningsschema till punkt och pricka i en månads tid, (nog brukar jag följa det annars också väldigt bra, men inte så här slaviskt som jag nu gjort) och jag känner mig inte trött, inte så trött som jag gjort vissa tävlingar. så vad fan är problemet? okej. nog grubblat.


när jag skar mållinjen i kvarten for jag direkt till vallaboden tog på mig kläderna och bad någon skjutsa mig hem. när jag äntligen skulle få en tid för mig själv att avreagera mig, (sprang uppför trapporna o slängde mig i sängen), då knackar tanten som vi bor hos på dörren o ska trösta mig. när man hållit sig så länge att inte visa några känslor och äntligen skulle va själv... men hon är så söt så man kunde inget göra. gav mig näsdukar o allt :)


kunde tyvärr inte visa gamla sprinttakter när årets viktigaste tävling ägde rum.


Nu vill jag bara hem och umgås med mina friends o ha kul :D :D
fast det får också vänta p.g.a skola o annat skit.


F